16.12

JULGRAN


Trots att vi anser att julgranen är det mest svenska av våra jultraditioner är det en sed som är importerad från Tyskland.
Från början var det i de finare hemmen som julgranen fanns, men från mitten av 1800-talet började julgranen bli vanlig även i de lägre ståndens hem. Den första julgranen som med säkerhet är dokumenterad ska ha funnits ho familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Sörmland 1741.

De tidigaste julgranarna var ofta små och ställdes på bordet i en stor kruka eller hängdes upp i taket ovanför matbordet. De första granarna var ofta dekorerade med levande ljus, frukt och konfekt. Ofta fanns det äpplen i granen som man hängde på de grenar där ljusen satt fär att få de mer raka. Familjerna hängde även hemmagjorde dekorationer av papp och halm i granen som dekoration.

I början av 1900-talet var det vanligt att man satte girlanger med svenska flaggan i granen och även satte fast svenska flaggor i toppen av de största grenarna.

Utomhus granar som står runt omkring i våra samhällen brukar man placera ut runt första advent, oftast har dessa bara ljusslingor som dekoration. I många städer finns det en stor gran på torget eller annan gemensam samlingsplats och sedan mindre runt omkring staden t.ex. i bodstadsområden, vid sjukhus / ålderdomshem.
De granar som finns i hemmen kommer oftast in ett par dagar innan julafton och dessa granar dekoreras inte bara med ljus utan med kulor, glitter och andra julgranstillbehör.
Julgranssorter:
Svensk gran (Picea abies) kallas även norsk gran och rödgran. Namnet har den fått från den rödaktiga barken och den står för 80% av de svenska julgranarna. Barren sitter enstaka direkt på grenarna och har en långsmal infästning mot grenen. Den växer snabbt i en julgransodling och blir därmed billig att sälja, doftar traditionell gran, tepentin och kåda.
Kungsgranen (Abies nordmanniana) är en ädelgran som är mer tålig än rödgranen, den barrar inte och är inte lika känslig för uttorkning. Ädelgranars barr sitter på upphöjda korta utskott, de är dessutom ofta korta, fyrkantiga eller plattade och har en utdragen infästningsyta. Kungsgranen doftar mer citrus än gran.
Lasiocarpa (Abies Lasicarpa) är en ädelgran med samma egenskaper som kungsgranen men med smalare krona. Den ser frostig ut då barren är mer vita än på kungsgranen och den doftar svagt av lime.
Blågran (Picea pungens), även kallad stickgran är mörkgrön och mer tätvuxen än rödgranen, barren är vassare än rödgranen och grenarna är styvare. Den barrar inte så lätt men tyvärr kan doften påminna om kattpiss.
Serbisk gran (Picea omorica) är släkt med rödgranen men har vekare grenar och har lite ljusare och silverskimrande barr.

Plastgran har på många ställen ersatt den vanliga granen speciellt på dagis, förskolor och arbetsplatser. Plastgranen är bra för allergiker och den behöver inte vattnas. De första plastgranarna som kom på 1980-talet såg inte naturliga ut, men numera kam man hitta riktigt fina plastgranar som är svåra att skilja på avstånd från en riktig gran.

Julgransprydnader:
Från slutet av 1800-talet kunde man köpa importerade julgransprydnader i de större svenska städerna, oftast importerat från Tyskland.
Stjärna: Även kallad toppstjärna då den placeras i toppen av granen, gjord av halm eller glitter
Spira: En spetsig blank prydnad som placeras i toppen av granen, symboliserar Odens spjut (Gungner)
Elektrisk ljusslinga: Har ersatt de ursprungliga stearinljusen och ser därmed ut som vanliga stearinljus. I Usa är det vanligt med olikfärgade ljusslingor istället.
Glitter / Glittergirlanger: Oftast silverfärgade för att efterlikana frost, numera finns det glitter i många olika färger.
Änglahår: Tussar av ljusa fibrer som ser ut lite som snö och lite som just hårtussar. Placeras oftast vid eller runt ljusen.
Kulor: Från början var de röda för att efterlikna äpplen och blåsta i tunnt glas, numera är det mer vanligt med plastkulor och de finns i alla olika färger. På senare har en riktig innefärg varit svarta julgranskulor.
Halmfigurer: Ofta iform av stjärnor, änglar eller julbockar.