14.12

Amaryllis (Hippeastrum xhortorum)
Amaryllisen är en mycket varierande blomma men med en del gemensamma drag. Gröna, bandlika blad som blir 40-50 cm långa. Blomstängeln blir 50-70 cm lång, ihålig, med 2-5 stora, liljeformade blommor. Ståndarna är fästade i blompipen. Lökarna kommer från Sydamerika eller Holland
Namnet Hippeatrum kommer från latin och är bildat av Hippeos (ryttare) och astron (stjärna) och kallades för ofta Ryttarstjärna. Namnet Hippeastum syftar på blommans stjärnlika utseende samt bladen ser ut som de rider på stjälken. Namnet Hortorum kommer från latinets Hortus (trädgård)
Det finns en massa olika sorter av Amaryllis men vanligast runt jultid är den orangeröda Orange Souvereign, den röda Red lion, den rödvita Minerva och den vita Atenhe. Förädlarna har tagit fram många olika namnsorter genom tiderna och nya presenteras årligen.
Amaryllis är en flerårig blomma och löken kan sparas från år till år. När stängeln har blommat över så skär av den, löken klara sig till och med ute på sommaren om man vill det (gärna nersatt i joden med löken kvar i sin kruka). Viktigaste är att den står halvskuggigt och skyddad, det går lika bra att förvara den inomhus. Glöm inte bort den dock, den ska ha vatten och även gödsel och den måste ta in Amaryllisen innan frosten kommer. I september / oktober ska man sluta vattna löken och låta bladen vissna ner, placera Amaryllisen i en mörk, sval källare (eller liknande) och låt den vila. Den ska helst vila i minst 2 månader, efter vilotiden börjar kroppen att visa sig. Då placeras krukan ljust och man börjar vattna försiktigt. Amaryllislöken bör planteras om vartannat eller vart tedje år.
1799 togs det första steget mot det vi idag kallar Amaryllis när man korsade två arter av Hippeastrum (Hippeastrum Reginae och Hippeastrum Vittatum). Sorten man korsade fram kallas Hippeastrum xjohnsonii (efter Arthur Johnson som gjorde första lyckade korsningen) och är livskraftig med relativs små blommor (röda med vit mittrand). På 1900-talets början tog förädlingen fart på allvar mest populär var de sorter med stora blommor, numera har det vänt och man ser mer och mer små blommor.











Hyacinten är min favorit julblomma !!


Hyacint (Hyacinthus orientalis)
Hyacinten kommer ursprungligen från Turkiet och västra Syrien där den fortfarande växer vilt. Blommorna hos de vilda arterna är mycket glesare än hos de sorter vi odlar fram idag. Första gången den beskrivs är 1532 då den odlades i Italien och kom till Sverige under 1600-talet. Det är en flerårig blommande växt med flockar färgglada blommor (färgen kan vara blå, vit, ljusgul, rosa, röd eller lila.).
Doften av Hyacint är en av julens fröjder, men det är många allergiker som inte klarar doften. Numera finns det även en del Hyacint sorter som inte doftar lika stark som andra som gör att en del allergiker kan njuta av den trots allt.
Hyacinterna hade likt tulpanerna en storhetstid (1733 - 1736) och som mest kostade en Hyacintlök 7000kr. Sedan dröjde det ett par åt innan den blev på modet igen. Madame Pompadour (Ludvig XV:s älskarinna) upptäckte Hyacinten och den blev hennes favoritblomma. Det sägs att hon drev 200 Hyacintlökar i fönstren på Versailles för att njuta av deunder vintern. Hon skapade även ett mode där man använde Hyacintblommorna som halsband och med tanke på 1700-talet hygieniska standard var det säkert ett välkommet smycke.
 
Hyacinten har av Astma- och Allergiförbundet listats som en av de värsta doftallergiväxterna. den innehåller även alkaloider och är giftig att förtära.