Tro hopp och kärlek

Jakobstads julsymboler

De flesta Jakobstadsbor förknippar symbolerna för tro, hopp och kärlek - korset, ankaret och hjärtat - med julen och julfirandet, och associerar till de stora symbolerna som varje år hänger över Storgatan i Jakobstad.

Symbolen är av religiös karaktär, men att den samtidigt har en allmänetisk prägel kan förklara varför den blev populär, speciellt under 1600-talet. Man återfinner den utskuren i trä på möbler, i sigill, på gratulationstavlor osv. Symbolen har varit särskilt omtyckt bland sjömännen, varför den ofta hittas på sjömanskistor och den var ett omtyckt motiv att låta tatuera in på t.ex. överarmen.

Antagligen är det anknytningen till sjömansyrket som gjorde att just denna symbol i Jakobstad kom att bli en så långvarig tradition att den fortfarande utgör en viktig del av jul-firandet för Jakobstadsbon i gemen. Julen firas i den kristna världen som en familjehögtid, då familjerna bekräftar sin samhörighet. Mot denna bakgrund är det lätt att förstå att man i en sjöfartsstad särskilt till jul omhuldade en symbol som förde tankarna till de sjömän från Jakobstad som inte kunde fira jul med nära och kära. I mången familj kunde såväl far som son, eller söner, saknas på julen, för att de långa sjöresorna inte tillät julfirande hemma.

Julen firas under den mörkaste tiden på året, och skingrande av mörkret har alltid varit en viktig del av julfirandet. De förr så mörka städerna upplystes till jul av lanternor, julstjärnor och julkors upphissade i höga stänger vid gårdarna. Själva illuminerandet fanns alltså som grund för idén till tro-hopp- kärlek-traditionen.

När hängdes då symbolerna upp för första gången? Det finns belägg för en julgata i Jakobstad redan från 1850-talet, men då skall symbolerna över Storgatan ha utgjorts av två kors med ett ankare mellan dem. Med säkerhet vet man att hjärtat fanns med som en av symbolerna år 1913 då staden hade övertagit arrange-manget och infört elektriska lampor i de lyktor som bildar symbolerna. Ett hjärta hade varit svårt att forma av lyktorna, som ursprungligen lystes upp av talgljus. Själva lyktorna var gjorda av papper runt en trästomme och papperet var indränkt i olja för att bättre släppa igenom ljuset.

Det var handelsmännen längs Storgatan som till en början stod för illumineringsarrangemangen, men när det ansågs för betungande tog staden över skötseln, och försökte åren 1906 och 1907 ersätta symbolerna med en julgran på torget. Stadsborna krävde emellertid tillbaka sin julgata, varför den återuppstod och ordningen var återställd. Symbolen hade alltså redan då blivit så fast förankrad i stadsbornas medvetande, att man ansåg den vara en omistlig del av julfirandet i Jakobstad, och traditionen lever vidare än idag.

Jakobstads museum /Kristina Lundström-Björk