Allt är nytt och unikt med förstabarnet. Förväntningarna är stora och föräldrarna uppmuntrar minsta framsteg. Tills nästa barn kommer. Då får förstabarnet dela uppmärksamheten och börja ta ansvar, det måste vara förståndig och duktigt. Ju fler småsyskon, desto mer förstärks karaktärsdragen. Alla hemmets regler bankas in på nytt för varje syskon och en storasyster med många småsyskon blir mer dominant och regelstyrd än en med ett syskon. Vill gärna organisera och vara kompetent som vuxen, och kan i värsta fall köra över andra.
Ibland kallat det bortglömda barnet, eftersom det kan få svårt för det att göra sig synligt mellan stor och liten. Kan ha en ointressant roll, är varken pionjär eller gullig minsting.
Lär sig att få bannor uppifrån och hängivenhet nedifrån, och blir ofta mycket socialt kompetent. Mycket beror på vad mellanbarnet har för syskon runt sig och hur långt avstånd det är mellan dem.
En flicka mellan två bröder kan bli föräldrarnas ögonsten medan en flicka mellan två systrar kan bli ett riktigt klämbarn.
I en familj med tre pojkar kan den mellersta bli extremt manlig, han tvingas ta i för att synas.
Om det är tre flickor satsar den mellersta ofta på utseendet, odlar sin kvinnlighet för att synas. Hon kan få svårt att hitta sin roll och kan få anlag för depression och är också överrepresenterad ibland kvinnliga alkoholister.
Vem mellanbarnet passar bäst ihop med beror på vem det står närmast i ålder och hur långt det är mellan syskonen. Mellanbarnet påverkas mest av den som är närmast i ålder. Svartsjuka kan förekomma bland klämda mellanbarn.
Alltid den bortskämda retstickan enligt storasyskonen. Ett yngstabarn är vant vid bestraffning och hårda ord från sina beundrade storasyskon, och får jobba hårt för att vara först med eller bäst på något. Men det slipper å andra sidan att ta ansvar, får ofta mer uppmuntran av föräldrarna och tillåts vara liten mycket längre.
Eftersom plikterna är få, får det tid att utveckla äventyrliga eller konstnärliga sidor.
Ett lillasyskon blir ofta mindre auktoritetsbundet och mindre konservativt som vuxen, och backar inte för att gå i opposition.
Det är dock stor skillnad på att vara två år yngre och att vara ett sladdbarn.
Ett sladdbarns uppväxt kan jämföras med ett ensambarns med extraföräldrar.
De har alltid varit minst och har inte lärt sig hur man gör när man stöttar en annan, de är vana vid att alltid själva få stöd och hjälp och förväntar sig det även som vuxna.
Pseudotvillingar
Dessa barn kan känna sig pressade av att modern inte har tid att ägna sig åt båda barnen.
Svårast är det för en pseudotvillingpojke med en yngre syster. Han tappar snabbt bröstet till en annan och eftersom tjejer dessutom utvecklas fortare blir han snart omkörd av sin syster - som är yngre. Rollerna blir ombytta och lillasystern blir äldstabarn och storebrodern yngstabarn. Pojken får dålig självkänsla och kommer i många fall att se kvinnor som bättre än män. Han blir osäker och inåtvänd. Systern däremot har ingen efter sig och växer upp till en självständig vinnare med gott självförtroende. Här gäller det för föräldrarna att anpassa sitt stöd efter respektive barns nivå.
Om systern är den äldre uppstår inte samma problem eftersom flickan drar ifrån på ett naturligt sätt. När det gäller två bröder blir den äldre ofta lite tillbakadragen medan den yngre blir kaxig. Den äldre brodern känner att han måste vara bäst på allt medan den yngre i lugn och ro kan bli bäst på det han känner för. Två systrar konkurrerar också hårt med varandra men tillåts ofta inte att visa det lika handgripligt som pojkar gör och de lär sig att lägga lock på sina aggressioner.
Pseudotvillingar är välrepresenterade hos psykiatrer, kan plötsligt bli vansinnigt arga och strida, rentav slåss, hårt för något, lider inte sällan av svartsjuka och kan utveckla ett beroende av varandra. För pseudotrillingar gäller samma saker med en skillnad - allt förstärks eftersom konkurrensen är hårdare.
Typiska endabarn
Egenskaper:
Är van vid stöd, uppmuntran och delaktighet i föräldrarnas vardag och får god självkänsla. Blir mer vant att umgås med äldre och auktoriteter och kan därför få ett intellektuellt försprång jämfört med andra barn.
Går sina egna vägar, vill gärna skapa uppmärksamhet, är inte rädd för att pröva saker. Endabarnet är vant att vara familjens stjärna, har alltid haft eget rum och har svårt att låta någon annan bestämma över hemmet. Sätts ofta på piedestal av föräldrarna vilket kan ge ett falskt självförtroende. Som endabarn har man inte haft några syskon att konkurrera med, vilket kanske inneburit mindre träning för konflikter senare i livet.
Är oftast prestigelös och sällan svartsjuk när det fått normalt med uppmärksamhet av föräldrarna. I en del fall där barnet haft självutplånade föräldrar som levt för och genom sitt barn, kan endabarnet bli mycket krävande mot sin partner. De kan kräva omåttligt med uppmärksamhet och kan till och med bli avundsjuka på sina egna barn. Gifter sig ofta med ett annat ensambarn eller äldstabarn och får ett barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar