En märklig tid vi lever i egentligen. Man ska ha familj , karriär och pengar. Det har man väl alltid strävat efter men nu förtiden lever vi som om vi vore odödliga. Och ändå sker olyckliga saker hela tiden. Många unga människor har dött denna höst.
Istället för att satsa på karriären borde vi kanske satsa på våra relationer och vårda dom.
Så här skriver Kahlil Gibran om äktenskapet;
Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar.
Ja ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud.
Men låt det finnas rymd i er samvaro
och låt himlens vindar dansa mellan er.
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja,
låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en få vara ensam.
Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,
ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.
och stå vid varandras sida, men inte för nära.
ty templets pelare står åtskilda,
och eken och cypressen växer inte i varandras skugga !
Var och en får ju tolka det som dom vill men kom ihåg att vara rädda om varandra !
1 kommentar:
vilket fint inlägg med många fina ord och tankar! Efter det senaste är jag ännu mer glad att jag tog beslutet att stanna hemma på våren. Jobba hinner man alltid senare...
Skicka en kommentar